Årstider

Mitt humör går verkligen upp och ner. Ena dagen är jag glad, positiv och lycklig, andra dagen undrar jag vad i helvete jag håller på med. Jag känner mig som ett ensamt ståtligt, starkt träd som står på tur för att huggas ner.

Det har växt från ett litet frö och vuxit med åren och står stabilt trots vädrets alla makter. Trädet har parerat storm, regn och rusk. Det har fått sol och så har det stått, år efter år. Trädet har vuxet sig högt och vackert under årens lopp men vet aldrig när någon kommer och hugger ner det.

Lite så känns det.. Storm, regn och rusk har smekt min själ, men jag har stärkts av det. Sol har fått mig att växa och starkare men tillslut så kommer de mjuka vindarna till och från och fläktar till i min själ tills att det är riktig storm. Jag väntar mig storm och därmed omedvetet ser till att stormen kommer och jag hatar det.

Jag vill förlita mig livets alla årstider och stå stark, ståtlig och vacker och vara trygg med att ingen hugger ner mig. Gör man det vill jag vara trygg med att man inte gör det av ondo.