Porr som inspiration

Förr i världen kollade jag och sambo på porr tillsammans. Jag tyckte alltid att det var jobbigt och pinsamt i inledningen, men ju mer tid och längre in på filmerna vi kom, ju kåtare och mer avslappnad blev jag.

Förr i världen såg min sambo på porr för att kunna fantisera om oss när jag inte var i närheten (distansrelation och allt) och någongång har vi försökt att sexa lös i samma ställningar som dom har i porrfilmen vi kikar, eller kikat på praktiserar. Som en inspiration källa nästan. Vi båda två är rätt porr-skadade skall tilläggas. En ställning som jag alltid velat pröva analt men aldrig haft någon jag känt mig tillräckligt trygg med är den ni ser på bilden nedan.

Sambo och jag prövade den och HOTdamn vad härligt det var. Han som fyller min anal medan jag masserar klitoris.

Aaaaaaaah, längtan efter dig är enorm...

Brukar du och din partner använda porr som inspiration? :)

Be om hjälp

Det är inte helt lätt att be om hjälp alltid och i går kväll gjorde jag det. Det höll på att sluta i besvikelse och uppgivenhet, men Mr Sambo räddade situationen. Jag började med att fråga under kvällen om han hade en stund över innan läggdags att prata en sväng med mig. Vilket han ju svarade ja på.

Timmarna gick och jag gjorde mig redo för sängen, en viss besvikelse hann infinna sig innan sambo kom ner (från sin studio) och påtalade att vi skulle pratas. Vad jag fram till igår är att  jag inte bett om få prata - i tid. Jag har låtit det gå så långt att jag är i känslorna till 100% och pratar utifrån dessa och är inte nåbar. Det brukar resultera i många timmars långa diskussioner som smittas av frustration, döva öron, höga toner, ilska, tårar och att vi avslutar utan något bra resultat som dessutom varar väldigt länge - flera veckor till månader.

Vi har sagt till varandra att vi inte kan ha dom långa energikrävande diskussionerna, men jag har inte lyckats vara medveten om att en sådan är på väg förrens det är för sent. Inte igår, i går sa jag till i förväg och vi pratade och jag bad om hjälp.

Sambon är väldigt duktig på att visa vad han känner för mig. Han gör saker, stora som små som visar att han uppskattar mig, älskar mig och vill vara med mig och dessa saker ser jag klasklart, i bland. Nu är vi på väg emot ljusare tider och med mitt bagage i livet hindrar jag mig själv från att bli "för" lycklig och det "förblindar" mig.

Detta gör så klart att jag ser inte vad sambon gör, jag behöver få muntlig bekräftelse, tydlig och glasklar. Det bad jag om igår. Han behöver påminna mig om att vi är rätt, vi är på väg emot rätt väg. Att han uppskattar mig och det jag gör. Han behöver bekräfta mig, tydligt.

Jag vet att detta är en liten utmaning för honom med då han tänker att det han gör, är tydligt nog. Han sa en gång - "Du är nog den enda på hela den här planeten som inte förstår att man vill ha framtid med någon om man diskuterar framtid och ekonomi med varandra."  - Jag förstår det, men när jag är hamnat i dessa stunder i livet behöver jag att han i stället säger "Jag vill dela min framtid med dig"

En annan gång när vi satt i en av våra timlånga diskussioner sa jag "Om jag inte få se något verkligt i nuet, hur ska jag då kunna ta mig framåt, det är nuet som gör att jag vill till framtiden" då tog han tag i min hand, gick ut på bron, la min hand på vårt hus och frågade "Vad är det här, om inte verklighet" - Så tydlig har han behövt vara.

Så, jag hoppas innerligt att han tar mitt behov av hjälp på allvar för att, för mig är detta svårt. Det är svårt att bli medveten om vart jag är på väg, innan jag är "där". Jag satt och analyserade mig själv och mitt mående den senaste veckan igår kväll och kunde med hjälp av bland annat min "Five why's" -metod inse att jag behöver be om hjälp för att jag var på väg att bli för destruktiv, bara för att jag är lycklig.

Nippleplay

Nu är jag snäll igen :) I går höll jag på att spricka, inombords, men jag har lärt mig efter ett år och ca åtta månader utan sex att behärska mig för att uttalad frustation och ilska leder verkligen ingen vart. Det vi gör nu, det leder någon vart...

I stället får jag som vanligt, ta saken i egna händer och i går fick mina bröstvårtor sig ordentligt med nyp. Jag tycker att det är Så otroligt skönt att nypa och rulla mina bröstvårtor med mina fingrar. Jag kan komma på någon minut med hjälp av att mina bröstvårtor smeks och nyps på.

Jag är en ärlig människa, väldigt ärlig. Det gör att jag är helt utan pokerface. Det jag känner och tänker, det ser man på mitt ansikte. Jag kan inte ljuga och jag är till och med riktigt dålig på de vita lögnerna. Dom är små och obetydelsefulla men eftersom att jag är helt utan pokerface, är det ingen mening att dra en vit lögn för mig. What you see it what you get, 100%

Jag var matt efter gårdagens onanistund och skulle lägga tillbaka glidmedlet där det alltid ligger, i stället tänkte jag tydligen på föda och lyckades ställa glidmedlet i skafferiet. Något som jag upptäckte när sambo kom hem och jag skulle kika i skåpet efter något ätbart. Jag flinar till och försöker flytta på det utan att han skulle märka och mitt obefintliga pokerface gjorde naturligtvis att han såg på mitt ansikte precis vad det handlade om.

Han skrattade till och jag ställde det där det brukar vara. Varför jag berättar detta är för att hade detta varit för några månader sedan, hade han inte ens skrattat eller brytt sig, över huvudtaget. För mig är detta framsteg, men för det flesta är det nederlag.

Framsteg i babysteg var det och jag är nöjd med det.

Skärp ihop dig

KNULLA MIG FÖR I HELVETE! Skit i känslor, skit kraven, skit i allt. Låt oss knulla skiten ur varandra?... Jag behöver få denna frustration ur vägen. Du med! Vi behöver knulla, för att få detta hinder av ångest ur vägen. Knulla, kravlöst.

Jag vill damma av min kropp som suktar så hårt efter kroppslig beröring, tanken på det ger mig rysningar från tårna ända ut till hårtopparna. Jag är så törstig att jag inte vet vart jag ska ta vägen...Jag känner mig ursinnig! jag vill ha stor, hård, villig kuk, i min fitta, i min mun, i min anal.

Jag är så trött på känslomässigt dravel. Just precis nu, skriver jag utifrån det känslor jag känner precis nu, så fort jag tillfredsställt mig själv kommer jag att bli lugn igen. Men just nu Mr Sambo, just nu, tycker jag att du ska skärpa ihop dig och se vad fan du har här.

Längtan

Jag längtar såå efter dig och dina stora, sköna kuk.. Jag vill ha din kuk i halsen, känna läpparna omsluta ditt ollon. Tanken på dig gör mig våt, fortfarande..Jag längtar efter att få smaka dig, nosa på dig, smeka dig. Jag vill ge dig, mig.

Jag Vill att du ska vilja ha mig, mina händer, min mun, min kropp nära.

Lyssna

Jag har en tendens till att gå händelserna i förväg vilket sätter press på min kära sambo. Nu har vi kommit i ett stadie i relationen där vår kommunikation förbättras varje dag. När vi är oense, så lyssnar vi bättre på varandra. Dock finns det en sak som jag hatar att höra från honom och alla andra när jag diskuterar och det är "jag hör vad du säger"

Jag skiter fullkomligt i och du hör mig, huvudsaken är att du faktiskt lyssnar. Att ”höra” är inte detsamma som att ”lyssna”. Många tror att de lyssnar när det hör en annan människa prata, men att höra är bara den fysiska reaktionen som inträffar då örat fångar upp ljudvågor. Att lyssna däremot är mer än att uppfatta ljud. Vi har två öron och en mun och Meningen med detta vad att vi skulle lyssna dubbelt så mycket som vi pratar.

När vi lyssnar snappar vi upp det ord som inte fysiskt sägs. Vi får möjlighet att ta diskussionerna till en annan nivå, där vi ser kroppspråket och den röda tråden. Förståelsen för varandra blir djupare om vi lyssnar på varandra. När vi hör vad en annan säger har vi en tendens på att reagera på dessa ord, men när vi lyssnar, förstår vi vad den andra vill säga.

Jag är riktigt duktig att lyssna på människor, det är en av mina styrkor vilket också gör att jag är en riktigt bra coach. Men, på hemmaplan har jag varit urkass på att lyssna: då har jag bara hört och det har lett till missförstånd och tråkigheter. Nu lyssnar vi på varandra mer hemma och vår relation tar sig sakteliga till ljuset. I bland händer det att att man är upptagen med sitt att man bara kan höra. I går tillexempel.

Jag befinner mig i en liten dvala och tänker negativt om mig själv, vilket i sin tur leder till att jag behöver massvis med bekräftelse. I går var vi iväg på en live spelning som senare skulle leda till releaseparty och öl. Jag duschar och gör mig fräsch, jag sminkar mig, målar mina naglar, gör håret och klär mig och kliver ut till sambon och ler. Jag får ingen respons. Jag väntar ett litet tag och hoppas innerligt på att han ska utbrista "men älskling, vad vacker du är" - men får ingen respons. Då tar jag tag i det själv och frågar "funkar detta?" -och får till svar "jo" - och där var min kväll förstörd. Tills att mina vänner och bekanta bekräftade mig med diverse komplimanger.

Och för att knyta ihop säcken så vill jag säga att jag går händelserna i förväg. Nu är vi på en bra plats, vi växer med varandra, vi kommunicerar bra, då vill jag ta det till nästa steg, direkt. I stället blir jag ledsen och vill för mycket. Jag behöver lära mig att andas och slappna av och låta mig själv att bara vara. Varför har jag Så förbannat svårt för det?!

Dvala

Ingenting har förändrats. Vi har fortfarande inte sex, men vi har kommit varandra närmare genom mer respekt och ödmjukhet så vi kommer framåt, om än i babysteg. Anledningen till att jag har varit helt tyst här är för att jag har haft en riktigt dålig vecka.

Inspirationen har legat på minus likaså motivation och därmed humör. Jag har känt mig ihålig och tom, ointresserad och ignorant. I bland får jag en sådan vecka och då drar jag mig undan allt och alla. Jag är på jobbet och gör det jag ska och det är det ända jag bryr mig om.

Nu är det lördag och jag har fått sova ut och vaknat på rätt sida så förhoppningsvis börjar jag att vakna ur den tråkiga tomma dvalan. Tack för era mail och undringar om vart jag är :) Det uppskattas!

En utlovad stjärtbild till Fröken!

Mer hångel

En bild att vila ögonen på :) Mer hångel åt folket!

Tonårshångel

Kurvorna fortsätter och nu är på jag är jag mest på kelhumör. Jag vill hånglas så där som man gjorde som tonåring. Det var läääänge sen, ungifär lika länge sedan som jag var i tonåren, Do'h! Jag minns hur man blev alldeles öm runt om munnen för att killen kanske hade skäggstubb eller för att man gnussat runt med saliv och värme i flera timmar. Brukar ni tonårshånglas?

Bitch

Ett par veckor i månaden (PMS-veckorna) anstränger jag mig för att hålla inne bitchen som annars vaknar till liv. Jag blir oerhört lätt-irriterad, kåt, känslig, well, ni flesta vet vad jag pratar om. Jag äter medicin för att motverka de värsta känslotopparna.

Allra helst skulle jag behöva bli påsatt ett par (3-4ggr) gånger om dagen och bli helt dominerad så att känslorna övermäktas av att bli fråntagen kontrollen. Om inte påsatt så bör jag bli munknullad i allfall att inte har något val än att hålla käften.

Jag försöker innerligt på att hålla igen, men det bubblar ilska inom mig, jag vill egentligen skrika till sambo - SÄTT PÅ MIG FÖR I HELVETE! - Men, jag vet att det skulle få motsatt effekt. Om ett tag sitter jag säkert i soffan och drar fingrarna genom hans hår, pussar han på kinden och känner kärlek. Det går verkligen upp och tok jävla fort ner. Grrr!

En sådan här behandling skulle jag må gott utav, right about now! Minus den extra killen, och denna bilden är tok-soft jämfört de andra jag suttit och kikat på. Jag är dock inte helt bekväm med att avslöja alla mina fantasier än.

Eller ännu bättre: Denna behandling, det skulle vara så skönt att bli fråntagen kontrollen, ett tag... För att, jag är inte förmögen att släppa på kontrollen på egen hand..

Stjärt-O-Rama

Jag har fått dille på stjärtar!  Jag ägnade min lördagkväll att kolla studera stjärtar, som den kåtslynan jag är ;) Här är ett litet axplock av min skattjakt...

 

 

Och min favorit, mhhm!

Bind mig

Jag vill att du gör med mig som bilden ovan.... Bind mig, sätt ögonbindel på mig, bestäm över mig, smiska mig, dominera mig!

Paul and Paulina

Döm av min förvåning när jag skulle kika in på min blogg i morse och det står att den har blivit borttagen. Irriterad blev jag, men nu verkar ju den vara tillbaka som den ska. Ni som använder blogger, brukar detta kunna hända? Jag vet att dom går igenom något underhåll så det kan ju ha med det att göra. Onödig "scare" tycker jag i allafall!

Jag förbrukar onormalt mycket batterier. Eller, mina två plastsnoppar gör det. I bland känns det verkligen som att "sexgudarna" vill mig något ont, för batterierna tar alltid slut, när jag behöver dom som bäst. Min favorit är Fun Factory's Paul & Paulina. Så här skriver Lustfynd om denna stav.

Jag tycker att Mr Paul and Paulina är en rolig stav. Den har en steglös rotation i staven, där även kulor inuti rullar runt och stimulerar nertill på staven. Samt att den har fyra olika lägen som den vibrerar. Den är skön på ett det sättet att om man inte vill bedöva sin klitoris kan man ändra läget och få en annan typ av stimumals. Rotationen av "Paul" är den första stav som ger mig orgasm utan att jag behöver stimulera klitoris.

Det är en stav som har många möjligheter och det gillar jag! Staven är i Silikon och mjuk att använda. Den är rätt dyr denna stav, men vid en snabb sökning på olika nätsexbutiker så är det Intimera som är billigast på den. Jag rekomenderar den och det trotts att den gör av med en del batterier.

Tillit

Jag har skrivit om Tvivel, Kommunikation och Krav som tre orsaker till varför jag och sambo inte har sex med varandra. Det finns fler, som om det inte vore nog. ;) Delar av det jag tänker skriva har påverkat dom tre ovannämnda orsakerna i allra högsta grad.

Mitt förflutna har innehållit mycket ont, som jag skylla min far för. Det har lett till att jag har en fet järnkedja kring mitt hjärta vilket leder till enorma tillitsproblem. Naturlig reaktion, det förstod jag först i höstas. Som med allt annat i livet så när man förstår något blir det tydligare och man kan acceptera och jobba med det. Det har jag gjort, på egen hand och jag har faktiskt tagit mig förbi det. Bristen på tillit skapade ett konstigt kontrollbehov och det har påverkat vår relation otroligt negativt.

Det är över, både kontrollbehovet och tilliten, men skadan är skedd och den behöver repareras och det är de vi gör nu. Reparerar skador.

Allt som står ovan har gjort att min sambo varit makalöst besviken, trött och utan energi. Det pågrund utav att han träffade en välmående tjej som visade sig inte var så välmående och han var väldigt tydlig precis innan vi inledde vår relation med att berätta om en relation han har haft. Han har varit tillsammans med en tjej som hamnade i en depression och han stod ut bra länge och sa att han inte skulle orka med en sådan "sväng" igen.

Ändock är han här, kvar med mig trotts allt. Styrkan hos min man är enorm! Nu är jag välmående till 100% - jag har jobbat väldigt intensivt med mina hjärnspöken och dom "ploppar" upp väldigt sällan. Dock så är det så här, dom kommer alltid att ploppa upp till och från, det är det jag har med mig från min far. Han har skadad mig för all framtid men det är mitt ansvar att ta hand om och ta hjälp när dom ploppar upp.

Det har aldrig handlat om att dom inte "får" ploppa upp - det har handlat om att jag ska sluta försöka vara starkast och ta hand om dom själv. Är det inte så i en relation, man finns och tar hjälp av varandra? Självklart för de allra flesta, men inte för mig. I och med att vi är starka individer, vet jag att vi har medel att reparera skadorna så, jag tror på oss. Det är ju du och jag babe, vi liksom!

Gimme!

Nu Nyss!

Naken under jeansen

Där kommer du ut ur duschen, fräsch, snygg och otroligt het. Jag vet vad som lurar under jeansen, jag vet att du är naken under jeansen, kuken så nära, men ändå så långt bort. Jag ser ditt väldigt långa, blöta hår droppa vatten. Du vet att jag tycker att du är så jävla het med ditt långa hår så när du har det utsläppt känns det nästan som att du retas, men jag vet att det inte är så.

Jag vill dra mina fingrar genom ditt hår, ner på halsen, magen och vidröra ditt ollon. Jag vill granska varje millimeter på din kuk, jag vill sitta på huk mellan dina ben och kyssa ditt ollon, ner på skaftet tills att jag har hela din kuk i min mun, min hals. Jag vill nosa på dina pungkulor, krama dom försiktigt med mina händer. Jag vill se djupt in i dina ögon när jag suger din stora kuk, medan jag blöter ner den så att du är redo för mig.

När du är nersölad med mitt saliv, vill jag sätta mig på dig med ryggen emot dig, ta din kuk i handen och styra den i min redan plaskvåta fitta. Medan jag rider dig långsamt vill jag att du med en hand håller ett fast grepp om mitt hår, medan andra handen smeker min stjärt, min anal och gör mig redo för dig. När jag känner mig redo tar jag tag i din kuk, styr in den i min anal och låter den glida in, försiktigt, hela vägen in.


När vi är sammankopplade tänker jag rida dig så långsamt så att vi får njuta länge tills att du vill byta ställning och lägger mig på ryggen, särar på mina ben till ett brett V för att sedan knulla mig i analen tills att jag exploderar ut i  orgasm. Medan jag skakar, stönar och njuter saktar du ner stötarna tills att jag är färdig och då drar du ut kuken och sprutar över mitt ansikte, mina bröst...

She Rides

Jag fortsätter med mina knullåtar. Denna gången får en av mina favoritsångare ta plats. Det kommer säkerligen fler låtar av detta kung band. Danzig. Dom har följt med mig genom livet sedan jag var 13år gammal.  She Rides har blivit min nya favorit "poledance-låt" och jag längtar till att jag får hem en egen polestång så att jag kan dansa mer!



She rides
Let loose upon the world
She is the night
And my lonliness in bondage
She's black
And sin runs down her back
She rides
From the daylight in chains

She rides the night
She rides the night

She slides
Down inside your skin
In time
She will make you scream
She's death

She rides
In the night of your mind

She rides the night
She rides the night
yea

She'll take you down
She'll take you
She'll take you around X2

She rides
Let loose upon the world
She is the night
And my loneliness in bondage
She's black
And sin runs down her back
She rides
From the daylight in chains

She rides the night
She rides at night

Oohh yeah

She'll take you down
She'll take you
She'll take you around X4

Krav

Jag fortsätter att skriva om orsakerna till varför jag och Mr Sambo inte har sex...

Jag har skrivit om Tvivel och kommunikation så jag fortsätter att skriva om krav.
Relationen började med många krav tillexempel så gjorde jag allt för att distansen skulle suddas ut, jag krävde att vi gjorde allt för att försöka hitta jobb i våra städer, han i min och jag i hans så att vi inte accepterade distansen.

Jag krävde att våra träffar skulle innehålla allt vi missat under veckorna. Sex speciellt. Det skulle vi ha, ofta, jämt och innehålla allt. Om vi "bara" hade sex en gång på dag så undrade jag direkt vad som var fel. Jag såg och förstod inte hur förutsättningarna såg ut då.

Jag ska berätta om en en typiskt kravfylld händelse som hände nästan varje gång vi sågs. Fredag eftermiddag kom och jag kom till hans stad, eller han till min och jag var så otroligt förväntansfull, full av saknad och längtan. Det var han egentligen också, men jag förstod inte då hur trött man kan vara på fredag eftermiddagarna efter veckans arbete. Om Sambon inte var överlycklig och omfamnade (så som på film när paren springer emot varandra leendes typ) mig på direkten, blev jag besviken och frågade "varför är du inte glad?"

Så, jag krävde att han satt undan sig själv i dessa lägen, han fick inte komma hem, slappna av och sen vara glad. Sambon sätt att att överleva distansen var att stänga in sig i en liten boll och där fick bara han och hans vardag plats. Vad som hände då var att jag så klart kände detta och ”drog” i han ännu mer. Vi stod nästan i ett moment 22-läge.

Jag har lagt helt orimliga krav på vår relation och dom har jag inte förstått. Dessa kraven är bara en bråkdel av alla krav jag har ställt på Mr Sambo. Jag har varit så extremt självupptagen att jag inte har sett sambon och hans behov. Han har försökt att vara normal i en relation med galna krav och dom kraven försvann inte med distansen. Dom blev bara andra krav.

För ett par månader sedan la vi alla korten på bordet och alla orimliga krav finns inte längre. Hans tvivel på vår relation som han har haft ett halvår blev min väckarklocka.

Tjejsex

Ju längre jag är utan sex ju närmare kommer jag tanken på att faktiskt ha riktigt sex med en kvinna. Jag har alltid fantiserat om att ha sex med en, två kvinnor, jag blir tänd på kvinnor, och jag tycker om att titta på kvinnor men jag är väldigt kräsen utav mig i stället. Jag skulle aldrig kunna dra med mig någon från krogen, i sådana fall vill jag känna henne.

För det första ska hon ha en personlighet som tänder mig, hon ska vara charmig, ha lätt till skratt, vara intelligent och ödmjuk. Utseendemässigt tror jag att hon ska ha mörkt långt hår, en kurvig vacker kropp och vackra ögon. Jag föredrar en naturlig look, om sminkad - så väldigt lätt.

Jag leker med tanken att kramas, kelas, mysas, kyssas, smeka och låta våra tungor och händer få spela fritt. Utan hämningar, utan krav, utan prestationer. I dagsläget är detta endast en fantasi, men jag undras... Kommer den att vara en fantasi för all framtid?

När jag och sambo hittar tillbaka till varandra, kommer han att och jag och känna att det är okej om jag har sexuellt umgänge med en tjej, utan att han fysiskt får vara med? Han kommer inte att vara utstängd, han kommer att få titta och smeka sig själv om han skulle vilja.

Det är definitivt något att prata mer om, för pratat om det, det har vi gjort.

Mhm!

Titlar

Människor världen över har ett behov av att titulera sig själv. Det behovet har jag personligen aldrig haft. Jag läser bloggar där människor skriver om sitt liv, sitt sexuella liv närmare bestämt och jag behöver nog ta mig en funderare på om det är jag som är ignorant eller om människors behov av att titulera sig verkligen är så ingrottat i vår miljö att vi inte kan/vet något annat?

Mina tankar är så här. Antingen är man Heterosexuell, homosexuell, transexuell, bisexuell och så vidare - varför räcker det inte med att vi är - individuell? Jag är i allafall individuell, helt klart. Min sambo vill nog ha mig till att jag är bisexuell medan jag hävdar bestämt att jag är - jag. Jag ska inte ha någon orimlig titel, för det är det jag tycker att titlar är – orimliga.

Vidare funderar jag på detta med sexuella relationer, där ska vi också ha titlar även om det i mina ögon mest verkar som att dessa titlar förvirrar människor mer än något annat. Antingen är vi i en monogam relation eller lever i så kallade öppna relationer, eller så har vi en polyamorös livsstil. Varför behöver vi alla dessa fula ord (ja, jag tycker orden är fula) - räcker det verkligen inte med att låta ens livsval - bara vara enkel. Behöver vi verkligen titulera oss?

Jag tänker att om vi tillät varandra att bara vara i livet som en egen speciell individ utan att i frågasätta denna människa, skulle då inte vi få mer acceptans i samhället? . Jag förstår att det är enkelt att titulera sig. Om någon frågar vem jag är kan jag enkelt svara - Jag är hetro i en monogam relation.

Dock så tycker jag att en sådan enkelhet skapar lite utrymme för tankar och funderingar. För egentligen kan jag som individ bli små kär i kvinnor bara för att jag ser en kvinna på stan med det vackraste leende, jag kan få fjärilar i magen, jag kan tänka på henne i flera dagar och hoppas att jag får se hennes leende igen. Eller så kan jag prata med en intelligent kvinna och hon fastnar i näthinnan på mig och det enda jag vill är att slänga mig över henne, överösa henne med all sorts kärlek. Jag lever i en monogam relation, som är helt sexlöst, fast att vi älskar varandra. - Skapar inte det senare stycket mer funderingar än meningen precis innan?

Det är svårt att skriva ihop alla mina tankar och funderingar kring ämnet i ett blogg-inlägg, så det kommer säkerligen mer tankar om detta vid ett senare tillfället. Jag vill avsluta inlägget med att säga: Du är som du är och jag accepterar dig för det. Sluta att i frågasätta dig själv. Slappna av, acceptera dig själv i ditt liv och njut i stället för att ställa orimliga krav på dig själv.

Välkommen

Jag har tidigare skrivit på http://hornyand.wordpress.com men jag har valt att använda detta bloggverktyg i stället Jag trivs bättre med det. Jag kommer att lägga upp några inlägg från wordpress nu, så ni som har läst dom redan får jag be om ursäkt för. Dom inläggen är viktiga, helt enkelt..

Yours truly..

Manlighet

Jag kikade in på denna sidan för ett tag sen och där är massvis med kukar! Även om Mr Sambo's är utan tvekan den skönaste kuk jag lekt med så är det det en kul sida.

http://www.manlighet.com/

Kommunikation

När man inleder en distansrelation måste man vara enormt lyhörd i och med att det kommunikationsmedlet man använder sig av mest är telefon. Alternativt över internet, mail, eller liknande. Det fungerade väldigt dåligt för oss.

Att inleda en relation utan att få lära känna kroppspråket  i samma takt som det verbala blev bara konstigt. Med mitt tvivel som blockerade mig från att lyssna utan att verkligen se och förstå blev vår kommunikation dålig. När vi väl träffades fungerade allt bra till en början. När vi träffades så pratade vi  aldrig om vår problematik i att kommunicera via telefon.

Våra träffar blev allt för mig. Allt annat räknades inte, jag plockade bort distansen ur relationen för att jag inte kunde hantera den.  Både jag och Mr Sambo la allt krut i våra träffar, då skulle vi ta igen det vi missat då vi varit i från varandra. Det skulle vara perfekt. Så vi fick ingen vardag… Vi hade massa förlorad tid att ta igen. Det var i allafall så vi resonerade, mest jag, men även Mr Sambo.

När vi var i från varandra så försökte jag ändå plocka bort distansen genom att avkräva att vi berättade om våra dagar, i detalj från vilken tid vi vaknade, till vilken lunch vi åt till vad exakt vi gjort på kvällen. Med denna information fick jag en känsla av det var vi, trotts distansen. Vi var i varandras liv trotts alla milen mellan oss.

Kommunikationen blev kravfylld, enkelspårig och tillslut handlade den om att Mr sambo lyssnade, medan jag pratade om vad jag kände. Jag avkrävde svar, jag avkrävde att han hade en plan på hur distansen skulle upphöra. Jag började att ställa helt orimliga krav på honom, över telefon…

Kommunikationen har varit bökig på grund av den stökiga starten. Kommunikationsproblematiken har bara eskalerat, fram till för ett par månader sedan. Nu lyssnar vi på varandra, nu ser vi varandra och nu först kan vi starta vår relation – på riktigt.

Tvivel

Jag ska göra ett försök att släppa in er i mitt liv och genom det hoppas på att ni får någon förklaring varför jag och Mr Sambo lever i en sexlös relation…

Jag och Mr Sambo träffades via nätet på en sexsida, där mailades vi och sedan gick vi från den sidan till MSN, sen telefon och inte långt därefter satt jag mig i bilen och åkte till hans stad för en kopp kaffe.  Jag tror att vi pratades knappt en månad innan vi sågs på riktigt.

Det klickade direkt mellan oss. Vi spenderade flera timmar i hans soffa och pratade om allt mellan himmel och jord. Sedan tog vi oss ner till en bar och drack ett par öl, vilket resulterade att jag blev tvungen att sova kvar vilket inte var planen. Jag hade retas tidigare och sagt att jag är grym på att suga kuk – vilket jag visade vår första natt tillsammans. En avsugning, sen sov vi.

Jag åkte hem dagen efter och blev nerbjuden redan dagen efter på middag. Vi höll på att falla för varandra rätt ordentligt väldigt tidigt och blev förälskade väldigt tidigt, utan att ta hänsyn till distans mellan oss. Den var inte lång, men det existerade. Det gick snabbt och vi blev tillsammans efter knappt en månads dejtande.

Vi träffades i ett halvår och gick som på rosa moln under den tiden, allt fungerade, precis allt. Ett halvår in på relationen började distansen att göra sig påmind för mig. Jag började att tvivla på oss, tvivla på att vi skulle hålla ihop, tvivlade på kärleken, tvivlade på Mr Sambo kärlek till mig, tvivlade på precis allt.

Mr Sambo försökte gång på gång intala mig att vi fixar det, att han älskar mig, att jag inte behövde tvivla, han påminde mig om oss från början, om att distansen bara är fysisk, att den inte kommer att vara förevigt.

Mitt tvivel blev som en irriterad böld på vår relation.