Lyssna

Jag har en tendens till att gå händelserna i förväg vilket sätter press på min kära sambo. Nu har vi kommit i ett stadie i relationen där vår kommunikation förbättras varje dag. När vi är oense, så lyssnar vi bättre på varandra. Dock finns det en sak som jag hatar att höra från honom och alla andra när jag diskuterar och det är "jag hör vad du säger"

Jag skiter fullkomligt i och du hör mig, huvudsaken är att du faktiskt lyssnar. Att ”höra” är inte detsamma som att ”lyssna”. Många tror att de lyssnar när det hör en annan människa prata, men att höra är bara den fysiska reaktionen som inträffar då örat fångar upp ljudvågor. Att lyssna däremot är mer än att uppfatta ljud. Vi har två öron och en mun och Meningen med detta vad att vi skulle lyssna dubbelt så mycket som vi pratar.

När vi lyssnar snappar vi upp det ord som inte fysiskt sägs. Vi får möjlighet att ta diskussionerna till en annan nivå, där vi ser kroppspråket och den röda tråden. Förståelsen för varandra blir djupare om vi lyssnar på varandra. När vi hör vad en annan säger har vi en tendens på att reagera på dessa ord, men när vi lyssnar, förstår vi vad den andra vill säga.

Jag är riktigt duktig att lyssna på människor, det är en av mina styrkor vilket också gör att jag är en riktigt bra coach. Men, på hemmaplan har jag varit urkass på att lyssna: då har jag bara hört och det har lett till missförstånd och tråkigheter. Nu lyssnar vi på varandra mer hemma och vår relation tar sig sakteliga till ljuset. I bland händer det att att man är upptagen med sitt att man bara kan höra. I går tillexempel.

Jag befinner mig i en liten dvala och tänker negativt om mig själv, vilket i sin tur leder till att jag behöver massvis med bekräftelse. I går var vi iväg på en live spelning som senare skulle leda till releaseparty och öl. Jag duschar och gör mig fräsch, jag sminkar mig, målar mina naglar, gör håret och klär mig och kliver ut till sambon och ler. Jag får ingen respons. Jag väntar ett litet tag och hoppas innerligt på att han ska utbrista "men älskling, vad vacker du är" - men får ingen respons. Då tar jag tag i det själv och frågar "funkar detta?" -och får till svar "jo" - och där var min kväll förstörd. Tills att mina vänner och bekanta bekräftade mig med diverse komplimanger.

Och för att knyta ihop säcken så vill jag säga att jag går händelserna i förväg. Nu är vi på en bra plats, vi växer med varandra, vi kommunicerar bra, då vill jag ta det till nästa steg, direkt. I stället blir jag ledsen och vill för mycket. Jag behöver lära mig att andas och slappna av och låta mig själv att bara vara. Varför har jag Så förbannat svårt för det?!